Jag har under hela mitt liv haft två bästa vänner. Med den första hade jag ett dramatiskt uppbrott (det är ingen överdrift tyvärr...) och den andra är min nuvarande.
Jag och Anton träffades sommaren 2006, när vi jobbade ihop på Öland. Han hade varit ihop med min "sommarkompis" något år tidigare, och därför sympatihatade jag honom tillsammans med henne.
Året därpå hade de blivit sams och Anton blev därmed en vän. Vid den tiden var jag musiknörd på The Ark och hade två biljetter till deras spelning i Borgholm. Anton var, även om det kanske låter lite sorgligt, den ende som ville och praktiskt sett kunde följa med. Sedan sågs vi inte på ett år ungefär då han flyttade upp till Stockholm och vi började umgås mer regelbundet.
Vi åker och tältar, badar och nördar oss på sommaren och har fester och äter chips på vintern och om det är något jag behöver prata om så ställer han upp, oavsett tid på dygnet. Vi har internskämt och skumma tävlingar. Han är bäst.
tisdag 30 november 2010
måndag 29 november 2010
Dag 6 - Din dag
(det här bli om söndag, eftersom jag ligger lite efter)
Gick upp klockan sju efter för få timmars sömn. Packade min väska och tog bussen 07.52 till Stureplan och tog mig därifrån till Kungliga Hovstallet. Mötte där upp mina arbetskamrater och satte igång kaffemaskinen.
Sen var det jobb, inte så mycket att säga om det. Väldigt mycket kaffe och kaka, inte för min del men för alla andra. Eller jag åt kaka. Också väldigt mycket kramar och det är därför jag älskar mitt jobb (nej, det finns andra anledningar också). Vid två fick jag flytta ut till grillen och servera korv med bröd och lära mig steka på vedeldat stekbord. Mamma kom förbi och köpte lunch.
Vid fem stängde vi och började packa ihop. Mycket bära fram och tillbaka, samt försök att vika ihop en tältduk som var täckt av vatten i olika aggregationstillstånd. Blev klar vid kvart över åtta och fick med mig några påsar bröd hem - riktigt härligt.
Vid kvart i nio kom jag hem, åt lite mackor och drack cola, pratade med mamma och somnade till slut i hennes säng.
Gick upp klockan sju efter för få timmars sömn. Packade min väska och tog bussen 07.52 till Stureplan och tog mig därifrån till Kungliga Hovstallet. Mötte där upp mina arbetskamrater och satte igång kaffemaskinen.
Sen var det jobb, inte så mycket att säga om det. Väldigt mycket kaffe och kaka, inte för min del men för alla andra. Eller jag åt kaka. Också väldigt mycket kramar och det är därför jag älskar mitt jobb (nej, det finns andra anledningar också). Vid två fick jag flytta ut till grillen och servera korv med bröd och lära mig steka på vedeldat stekbord. Mamma kom förbi och köpte lunch.
Vid fem stängde vi och började packa ihop. Mycket bära fram och tillbaka, samt försök att vika ihop en tältduk som var täckt av vatten i olika aggregationstillstånd. Blev klar vid kvart över åtta och fick med mig några påsar bröd hem - riktigt härligt.
Vid kvart i nio kom jag hem, åt lite mackor och drack cola, pratade med mamma och somnade till slut i hennes säng.
lördag 27 november 2010
Dag 5 - Din definition av kärlek
Jag har svårt med kärlek. Jag har svårt att säga till någon att jag älskar den personen, även om jag gör det. Jag har svårt för parrelationer av romantisk karaktär.
Jag vet inte vad kärlek är. Jag vet inte hur det ska kännas. Jag vet inte vad jag älskar.
Kärlek kanske är en obeskrivbar glädje? Ja, det kanske är så min definition av kärlek ser ut. En obeskrivbart stor glädje i hela kroppen.
Jag blir obeskrivbart glad av saker som små gnagare som äter. När man blir kramad av någon som inte släpper taget för att hen vet att jag behöver det.
Sen vet jag inte mer.
Jag vet inte vad kärlek är. Jag vet inte hur det ska kännas. Jag vet inte vad jag älskar.
Kärlek kanske är en obeskrivbar glädje? Ja, det kanske är så min definition av kärlek ser ut. En obeskrivbart stor glädje i hela kroppen.
Jag blir obeskrivbart glad av saker som små gnagare som äter. När man blir kramad av någon som inte släpper taget för att hen vet att jag behöver det.
Sen vet jag inte mer.
fredag 26 november 2010
Dag 4 - Vad du åt idag
Sedan ungefär ett år tillbaka har jag "tänkt på vad jag äter". Jag har alltid vägt lite för mycket, eller ja, jag gick väl upp i vikt någon gång i lågstadiet och sen dess har jag vägt för mycket. Dock har jag en helt okej muskelmassa och ett midjemått som inte ligger i närheten av någon riskzon (längre). Jag har lärt mig att det egentligen är det som talar om sånt som hälsa och övervikt, inte siffrorna på vågen. Dessutom har jag börjat bry mig mer om vad jag klarar fysiskt, och tränar mer för att uppnå de målen än för någon klädstorlek.
Idag har jag ätit:
Blandad müsli med mjölk (mycket godare än yogurth faktiskt!)
Linsgryta med ris, morötter och vitkålssallad. Knäckebröd.
2 klubbor
1 äpple
Senare kommer jag förmodligen äta några sesamnuggets, eller en färdigrätt, en frukt eller lite nötter och ännu senare chips eller godis.
(här är förresten länk till listan)
Idag har jag ätit:
Blandad müsli med mjölk (mycket godare än yogurth faktiskt!)
Linsgryta med ris, morötter och vitkålssallad. Knäckebröd.
2 klubbor
1 äpple
Senare kommer jag förmodligen äta några sesamnuggets, eller en färdigrätt, en frukt eller lite nötter och ännu senare chips eller godis.
(här är förresten länk till listan)
torsdag 25 november 2010
Dag 3 - Dina föräldrar
Jag har två föräldrar, en mamma och en pappa. De är gifta sedan 23 år tillbaka och kommer förmodligen aldrig att skilja sig, även om de bråkar då och då, för ingen av dem kommer någonsin kunna hitta någon bättre.
Min mamma är den enda person jag känner som jag definitivt kan säga har civilkurage. I min värld är hon definitionen av ordet. Om någonting är fel så tittar hon inte åt något annat håll, utan hon gör någonting åt saken. Det är en del av henne som jag önskar att jag ärvt; även om jag försöker så vet jag att jag ofta blundar istället för att se.
Någonting jag har ärvt av henne är envishet. Det är nog också en ganska bra egenskap, men den har som man kan förstå lett till många konflikter oss emellan. Idag håller vi dock väldigt bra sams, till skillnad från för ett par år sedan.
Min mamma är lite pedantisk, ogillar att laga mat, kör motorcykel, har ett rättspatos av rang och är nästan lika pälsdjursallergisk som jag.
Min pappa är nog min idol. Han har visat att man faktiskt kan göra vad man vill, oavsett vilka förutsättningar man har. När han gjort lumpen fick han jobb på en tidning och blev så att säga autodidakt journalist. Efter tio år bestämde han sig för att bli läkare, flyttade till Stockholm, började plugga, träffade mamma, gifte sig, fick barn, fortsatte plugga, jobba och laga mat åt oss och blev till slut färdigutbildad. Min pappa är till viss del gynekolog och det år att prata om preventivmedel och PMS med honom utan att det blir konstig stämning.
Min pappa kan inte sitta stilla. Antingen går han på gym, eller är ute och joggar, eller är ute och cyklar - bokstavligt talat - eller är ute och åker skidor. Han åkte Vasaloppet första gången när han precis fyllt 50 och är nu nere under 8½ timmar (-e?), något som jag nämner för jag vet att han är stolt över det. Pappa har alltid dragit ut mig på helgerna för att hitta på något, och jag insåg för en tid sedan att utan min pappa skulle jag förmodligen inte kunna saker som att åka slalom och simma frisim.
Min pappa gillar att laga mat, vill lära sig italienska, kan precis allt om svensk sporthistoria är lika lättpåverkad som jag när det gäller dialekter - även om han mest påverkas av dalmål.
Jag är arg på mina föräldrar ibland - på senaste tiden väldigt ofta - och det finns saker som vi nog alla önskar att vi hade gjort annorlunda, men i det stora hela - som är det som räknas - så är de mina bästa föräldrar.
Min mamma är den enda person jag känner som jag definitivt kan säga har civilkurage. I min värld är hon definitionen av ordet. Om någonting är fel så tittar hon inte åt något annat håll, utan hon gör någonting åt saken. Det är en del av henne som jag önskar att jag ärvt; även om jag försöker så vet jag att jag ofta blundar istället för att se.
Någonting jag har ärvt av henne är envishet. Det är nog också en ganska bra egenskap, men den har som man kan förstå lett till många konflikter oss emellan. Idag håller vi dock väldigt bra sams, till skillnad från för ett par år sedan.
Min mamma är lite pedantisk, ogillar att laga mat, kör motorcykel, har ett rättspatos av rang och är nästan lika pälsdjursallergisk som jag.
Min pappa är nog min idol. Han har visat att man faktiskt kan göra vad man vill, oavsett vilka förutsättningar man har. När han gjort lumpen fick han jobb på en tidning och blev så att säga autodidakt journalist. Efter tio år bestämde han sig för att bli läkare, flyttade till Stockholm, började plugga, träffade mamma, gifte sig, fick barn, fortsatte plugga, jobba och laga mat åt oss och blev till slut färdigutbildad. Min pappa är till viss del gynekolog och det år att prata om preventivmedel och PMS med honom utan att det blir konstig stämning.
Min pappa kan inte sitta stilla. Antingen går han på gym, eller är ute och joggar, eller är ute och cyklar - bokstavligt talat - eller är ute och åker skidor. Han åkte Vasaloppet första gången när han precis fyllt 50 och är nu nere under 8½ timmar (-e?), något som jag nämner för jag vet att han är stolt över det. Pappa har alltid dragit ut mig på helgerna för att hitta på något, och jag insåg för en tid sedan att utan min pappa skulle jag förmodligen inte kunna saker som att åka slalom och simma frisim.
Min pappa gillar att laga mat, vill lära sig italienska, kan precis allt om svensk sporthistoria är lika lättpåverkad som jag när det gäller dialekter - även om han mest påverkas av dalmål.
Jag är arg på mina föräldrar ibland - på senaste tiden väldigt ofta - och det finns saker som vi nog alla önskar att vi hade gjort annorlunda, men i det stora hela - som är det som räknas - så är de mina bästa föräldrar.
onsdag 24 november 2010
Dag 2 - Din första kärlek
Jag har väldigt svårt att prata om tidigare kärlekar, jag tror att det beror på att jag intet riktigt kan släppa taget. Jag är nog fortfarande lite kär i alla jag någonsin varit förälskad i, och av någon anledning tycker jag nästan att det är lite pinsamt, eller kanske snarare lite för privat. En del av mig som jag vill ha för mig själv, men kanske samtidigt skäms lite för.
Hur som helst.
Jag var sju år, jag var i Kalmar på en konsert med Electric Banana Band, som av någon anledning verkade spela precis överallt just då för jag har kompisar som precis som jag sett dem spela i sjuårsåldern.
En bit ifrån mig stod en liten blond pojke, förmodligen runt nio och där och då i mina ögon ett av de "stora barnen". Han hade den klassiska "fest på låg-/mellanstadiet"-frisyren - ett försök till spikes bestående av alldeles för mycket hårvax. Han var det snyggaste jag sett där han stod och försökte headbanga.
Det var inte mycket mer än så. Jag stirrade på honom i en timme, sen åkte vi därifrån och ärligt talat tror jag inte att jag tänkte så mycket mer på det efteråt. Men just den bilden av hur han såg ut snett bakifrån vid Kalmar slott har fastnat i mitt minne.
Hur som helst.
Jag var sju år, jag var i Kalmar på en konsert med Electric Banana Band, som av någon anledning verkade spela precis överallt just då för jag har kompisar som precis som jag sett dem spela i sjuårsåldern.
En bit ifrån mig stod en liten blond pojke, förmodligen runt nio och där och då i mina ögon ett av de "stora barnen". Han hade den klassiska "fest på låg-/mellanstadiet"-frisyren - ett försök till spikes bestående av alldeles för mycket hårvax. Han var det snyggaste jag sett där han stod och försökte headbanga.
Det var inte mycket mer än så. Jag stirrade på honom i en timme, sen åkte vi därifrån och ärligt talat tror jag inte att jag tänkte så mycket mer på det efteråt. Men just den bilden av hur han såg ut snett bakifrån vid Kalmar slott har fastnat i mitt minne.
tisdag 23 november 2010
Dag 1 - Presentera dig själv (historiens garanterat största happening)
(det här är alltså sån här blogg-tema som jag tänkte göra, inte för att nån annan bryr sig men det verkade så roligt så jag ville också)
Jag har varit medlem på hur många internetcommunities som helst känns det som. Lunarstorm, playahead, helgon, jamma, qruiser, facebook. På de flesta förväntas man sätta ihop en presentation, vilket jag alltid varit alldeles för ambitiös när jag gjort. Trots det blir jag aldrig nöjd. Jag tror att jag förväntar mig att om jag skriver precis det där rätta så kommer jag bli så uppmärksammad och älskad. Lite attentionwhore över det, jag vet, men det går inte att komma ifrån.
Hur som helst. Jag heter Nora. Jag är 17 år gammal. Ja, jag känner mig ganska gammal ibland. Och så känner jag mig alldeles för unga väldigt ofta. 17 är en sån ålder tror jag. Precis på gränsen. Jag får inte gå ut på krogen, inte gå på alla spelningar med bra band, inte röka, inte ta körkort (vilket en del av mig verkligen inte vill göra någonsin), inte fatta stora beslut om mitt eget liv. Men jag har tantpoäng. Måååånga. Exempel: Jag har tagit med mig thé i termos till en utomhuskonsert. Jag stickar väldigt frekvent och kan gå i garnaffärer och bara titta.
På tal om att gå i affärer så har jag alltid hatat det. Först så var jag ett barn och tyckte att det var jättetråkigt att sitta stilla och prova skor och annat strunt. Sen blev jag äldre och gick upp i vikt och började därför hata att alltid behöva hämta större storlekar. Sen har jag insett det vansinniga i massproduktionen och får lite lite ångest varje gång jag handlar på H&M. De bästa kläderna jag har är de jag har fått ärva, av mostrar, mamma, mormor, pappa och storasyster. Det har till och med gått så långt att mina föräldrar blir överlyckliga om jag säger att jag vill köpa kläder.
Annars då. Jag är kattfanatiker men allergisk, jag är lite tjock men träningsnarkoman, jag är lite överambitiös, jag är singel (tja...;) nej jag ba skoja), jag pluggar på gymnasiet, jag gillar nördiga T-shirts men har alldeles för få, jag åker på väldigt många medeltidsmarknader, jag blir väldigt lätt besatt av TV-serier, jag funderar på att bli brandingenjör när jag blir stora, jag ska tatuera in lilla my så fort jag fyller 18.
Och sist. Jag spelar mycket tuffare än vad jag är.
Jag har varit medlem på hur många internetcommunities som helst känns det som. Lunarstorm, playahead, helgon, jamma, qruiser, facebook. På de flesta förväntas man sätta ihop en presentation, vilket jag alltid varit alldeles för ambitiös när jag gjort. Trots det blir jag aldrig nöjd. Jag tror att jag förväntar mig att om jag skriver precis det där rätta så kommer jag bli så uppmärksammad och älskad. Lite attentionwhore över det, jag vet, men det går inte att komma ifrån.
Hur som helst. Jag heter Nora. Jag är 17 år gammal. Ja, jag känner mig ganska gammal ibland. Och så känner jag mig alldeles för unga väldigt ofta. 17 är en sån ålder tror jag. Precis på gränsen. Jag får inte gå ut på krogen, inte gå på alla spelningar med bra band, inte röka, inte ta körkort (vilket en del av mig verkligen inte vill göra någonsin), inte fatta stora beslut om mitt eget liv. Men jag har tantpoäng. Måååånga. Exempel: Jag har tagit med mig thé i termos till en utomhuskonsert. Jag stickar väldigt frekvent och kan gå i garnaffärer och bara titta.
På tal om att gå i affärer så har jag alltid hatat det. Först så var jag ett barn och tyckte att det var jättetråkigt att sitta stilla och prova skor och annat strunt. Sen blev jag äldre och gick upp i vikt och började därför hata att alltid behöva hämta större storlekar. Sen har jag insett det vansinniga i massproduktionen och får lite lite ångest varje gång jag handlar på H&M. De bästa kläderna jag har är de jag har fått ärva, av mostrar, mamma, mormor, pappa och storasyster. Det har till och med gått så långt att mina föräldrar blir överlyckliga om jag säger att jag vill köpa kläder.
Annars då. Jag är kattfanatiker men allergisk, jag är lite tjock men träningsnarkoman, jag är lite överambitiös, jag är singel (tja...;) nej jag ba skoja), jag pluggar på gymnasiet, jag gillar nördiga T-shirts men har alldeles för få, jag åker på väldigt många medeltidsmarknader, jag blir väldigt lätt besatt av TV-serier, jag funderar på att bli brandingenjör när jag blir stora, jag ska tatuera in lilla my så fort jag fyller 18.
Och sist. Jag spelar mycket tuffare än vad jag är.
Men åååääää
Jag drömmer för stort och lever för litet. Så. Nu skrev jag det. The master of grymmaste formuleringarna has returned. Eller inte...
Och typ såhär sunkig är jag på en skala:
Ja då vet ni.
Jag borde skriva roligare blogginlägg alltså... Okej!
Jag är så depraverad (dagens ord!)
Ja det kan jag köra! Dagens ord: Depraverad - moraliskt förfallen
Imorgon ska hon som tycker att mina överarmar är muskulösa injicera en lösning gjorda av katthår i sagda överarm. Det kliar. Och därför måste ajg sova nu så jag orkar vakna i tid och inte komma för sent som jag brukar. Pöss.
Och typ såhär sunkig är jag på en skala:
Ja då vet ni.
Jag borde skriva roligare blogginlägg alltså... Okej!
Jag är så depraverad (dagens ord!)
Ja det kan jag köra! Dagens ord: Depraverad - moraliskt förfallen
Imorgon ska hon som tycker att mina överarmar är muskulösa injicera en lösning gjorda av katthår i sagda överarm. Det kliar. Och därför måste ajg sova nu så jag orkar vakna i tid och inte komma för sent som jag brukar. Pöss.
tisdag 16 november 2010
Jag är en klyscha
Jag har skrivit en så lång kärleksförklaring. Men du är ju inte en person.
Men varför kan man inte få typ dispens eller nåt, att få ta ett beslut fast man inte är myndig och sen stå över ett nån gång senare när man är myndig? Snälla?
Eller typ köra belöningssystem. Fan vad bra det skulle vara med belöningssystem. Eller bara utbyta tjänster eller nåt. Jag skulle göra så mycket för det. Så jävla mycket. Men de två personer som är de enda som spelar roll är de som inte ens tror på godisförbud (vadå det är väl bara att sluta äta godis om du nu vill det?).
måndag 15 november 2010
Mina bästa uttryck
"Ståplats i Hudson River."
Tror jag det är. Så brutalt, men så underbar omskrivning.
"Två flugor på smällen"
Klyschigt, men det är fint.
"Tungan i rätt mun"
Se ovan
"En termometer i samtidens röv"
Nåt som nån sa att nån var nån gång. Det är bra.
"Gör om gör rätt"
Har funnits på alla mina arbetsplatser tror jag. Classic.
"En bra sås reder sig själv"
Nån jag känner använder det. Tror jag...
"Apostlahästar"
Mycket roligare än ben.
"Ergo"
Man känner sig mycket smartare. Verkligen.
Sådärja, hej språknörd.
Tror jag det är. Så brutalt, men så underbar omskrivning.
"Två flugor på smällen"
Klyschigt, men det är fint.
"Tungan i rätt mun"
Se ovan
"En termometer i samtidens röv"
Nåt som nån sa att nån var nån gång. Det är bra.
"Gör om gör rätt"
Har funnits på alla mina arbetsplatser tror jag. Classic.
"En bra sås reder sig själv"
Nån jag känner använder det. Tror jag...
"Apostlahästar"
Mycket roligare än ben.
"Ergo"
Man känner sig mycket smartare. Verkligen.
Sådärja, hej språknörd.
torsdag 11 november 2010
måndag 1 november 2010
Spännande
Jag har insett att jag gillar att använda passiv verbform extremt mycket när jag skriver uppsatser. Det är inte snyggt, trots att jag inbillar mig det. IG here I come.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)