fukk

Alltså jag blir nästan irriterad på mig själv. Eller nej... FAN vad ambivalent jag ska vara jämt...
Jag vill bara säga åt mig själv att fucking skärpa mig. Men samtidigt vill jag säga ja! kör hårt! du fixar't!

Faaaan vad jävla svårt allt skit ska vara jämt. Varför kom jag inte till insikt om en miljon saker för fem år sen istället för nu? Varför känns det som att jag är 17 år och allt redan är för sent? Samtidigt som det känns osm att jag inte ens har hunnit börja leva än...