framtidsångest

Det är precis vad jag har. Det är oktober, typ en fjärdedel av trean har gått men jag har typ ångest för jag vet inte vad jag ska göra nästa höst. Jag ska skriva högskoleprovet i övermorgon, kommer det avgöra något?

Det kanske är en höstdepression, säger hon och vill fortfarande flytta till Norrland.

Jag borde flippra med den här bloggen så den blir lite mer ATTRAKTIV fast vafan spelar det för roll?

Nej men fota lite mer och photoshoppa (nej jag menar inte gräshoppa stavningskontrollanten) lite mer kanske? Eller? Kanske? Ska göra det? Va? Kanske? Va?

Nej men nu ska jag rulla ner till träningen och FUCK jag skulle ju på apoteket och nu fick jag bråttom. Äh jag hinner det imorgon. Eller inte... MEN SKYNDA DÅ!

fukk

Alltså jag blir nästan irriterad på mig själv. Eller nej... FAN vad ambivalent jag ska vara jämt...
Jag vill bara säga åt mig själv att fucking skärpa mig. Men samtidigt vill jag säga ja! kör hårt! du fixar't!

Faaaan vad jävla svårt allt skit ska vara jämt. Varför kom jag inte till insikt om en miljon saker för fem år sen istället för nu? Varför känns det som att jag är 17 år och allt redan är för sent? Samtidigt som det känns osm att jag inte ens har hunnit börja leva än...

pms

Jag har mensvärk gånger 10000 men it's for a good cause.

En grej som faktiskt fascinerar mig är menscykeln. Alltså, ta igår. Jag kommer hem, äter macka, är sugen på choklad, äter lite choklad, äter lite mer choklad, äter middag, går ut, kommer hem, äter äpple, äter macka, äter mer choklad och går och lägger mig fortfarande sugen på mat/godis. Och tänker "men shit, vad är det med mig, varför kan jag inte nöja mig nu?" tänker efter och "just det. Mens."
Det här händer verkligen VARJE månad. Det är helt sjukt coolt. Allt går att förklara med hormoner. Bara skylla på det! Awesome.

Förutom den lilla haken jag-kan-inte-gå-upprätt-för-det-gör-så-jävla-ont-och-jag-tror-jag-ska-kräkas.

101010

Jag är så otroligt nördig idag. Dagens datum är 101010 och det är meningen med livet.

Jag och E ställde in vår playdate idag, precis som vi gjorde förra söndan, då för att hon inte pluggat nu för att jag inte pluggat. Jag fattar inte varför jag alltid ska ha så jäkla mycket problem med att göra slag i saken och träffa folk. Ja dagen bestod alltså i lång sovmorgon (jag har sovit över tio timmar utan avbrott - men det behövdes väl efter veckans sömnbrist), halvlång förmiddagspromenix, biologiplugg med pappsen och lite öppen träning. Pappor som jobbar med cancer är rätt bra när man pluggar genetik faktiskt.

Jag borde fota mer.

what up?

Jag sköter inte skolan. Och fy fan vad härligt det är.

Jag blev så glad idag på träningen. Folk sa fina saker (och nej jag kommer inte ihåg exakt men typ såhär var det):

Caffe: Alltså du tränar så hårt... Du är typ master of träna hårt.
Linn: Det måste kännas häftigt att känna sin kropp utvecklas så, du måste känna att du har mycket mer kontroll och allting?


Det är så jävla underbart att känna att man jobbar hårt, blir bättre OCH folk märker det.Och jag SKA fixa mjuka övergångar, innan jul. Det är bara det fördömda vänsterbenet som är för svagt, högerbenet som är för kort och så "gunget" som inte sitter som det ska.

Och ja, jag skryter en aning, men jag är bara så jävla stolt över mig själv.